På 1990-talet blev det, konstaterar Crafts (1996), en trend bland tillväxtekonomer (tillväxtekonomi var en het gren av nationalekonomin då, mycket hetare än nu) att kolla på den brittiska industriella revolutionen som ett case av tillväxt. Här sammanfattar jag två guider av ekonomisk-historiker till den industriella revolutionen, för ekonomer.
Crafts konstaterar att på 1980-talet reviderade ekonomisk-historiker bilden av den brittiska industriella revolutionen och reviderade ner tillväxttakten ca 1760-1830. Detta är en intressant sammanfattning:
"TFP growth appears to have been very low initially and never to have matched 20th century achievements. The revolutionary nature of economic hcange at this time lay in rapid structural changes in employment and in unprecedented success in avoiding falls in real income levels in the face of mounting population pressures -- not in growth that was rapid by today's standards." (s 197)
Alltså: det revolutionära var ingen snabb BNP-tillväxt, utan att man lyckades för första gången hålla uppe levnadsstandarden per person samtidigt som man hade befolkningstillväxt. Det är ju detta brott med den malthusianska fällan som t ex Greg Clark (2005) fäster stor vikt vid, även om Clark förlägger brottet redan till 1640-talet! Med sina egna (1995) och Harleys (1996) data anger Crafts BNP-växten 1760-80 till 0.6 procent per år, 1780-1801 1.3, 1801-1831 1.9, 1831-73 2.4, 1873-1913 1.8. Befolkningsväxten 0.8, 1.0, 1.4, 1.2, 0.9.
Young (1993) har en formell modell av växlingen från stagnation till tillväxt. I hans modell finns det en stagnationsjämvikt där, om marknaden är för liten relaterat till förväntade kostnader av innovationer så kommer inte upptäcker eller lärande ske. Tillväxten där bestäms av "rate of learning, which is bounded for any particular technology". Crafts menar att detta stämmer väl överens med ekonomisk-historisk forskning som kollar på hur transportförbättringar, ökad befolkning och marknadsintegration stimulerar innovationer. Den mesta TFP-växten har kommit ur, säger han, förbättringar av vad Joel Mokyr (1990) kallat "mikroinnovationer". MEN:
"the timing of the cluster of famous technological discoveries that are at the heart of the acceleration in industrial output growth cannot readily be explained by changes in the key variables highlighted by Young (1993). Mokyr (1990) argues that these should be seen as 'macroinventions,' that is, inherently unpredictable, exogenous techinological shocks that give rise to substantial further improvements in technology through 'microinventions.'
[vidare] while the basic aim in recent growth economics of endogenizing TFP growth models is attractive, the emphasis placed on scale effects and the implication that growth itself is fully endogenous may be less compelling. This is suggested not only by Mokyr's emphasis on the importance of 'macroinventions' for long-run growth, but also by the decline in TFP growth in the late 19th century and by the rejection of the unit-root hypothesis for 19th-century British time-series data on industrial output and GDP." (s 199)
Detta tycker jag är intressant: det oförutsägbara i att den industriella revolutionens stora innovationer kom just ca 1750-1850. Det är väldigt intuitivt för mig: relationen mellan marknadsstorlek och andra incitament och innovationer/TFP här kan inte vara linjär och inte lättförutsägbar. Greg Clark har ju för den delen också, contra North-Thomas betoning på the Glorious Revolution (se också Kishtainy 2011) i A Farewell to Alms gjort argumentet att Storbritannien hade lika säkra äganderätter och incitament för entreprenörer på 1200-talet som på 1700-talet... Jag kommer dock inte ihåg vad han säger om befolknings- och marknadsstorlek. Crafts nämner att ekonomer som Sachs idag (1990-tal) betonar äganderättens betydelse för tillväxten men säger inget särskilt om den för industriella revolutionen; däremot menar han att Storbritannien fram till slutet av 1800-talet hade en "learning advantage", vilket han vagt "förklarar" med referens till Mokyr (1993) och olika föreningar för uppfinningar och industri.
Crafts menar att tillväxtekonomer kan dra tre slutsatser från ekonomisk-historisk forskning om den industriella revolutionen. Ett är att de överskattat betydelsen av R&D i förhållande till "lärande" som källa till produktivitetsväxt och även patentens betydelse för uppfinnares incitament. Crafts menar också att de bör beakta vågor av teknologisk utveckling, kanske till och med schumpeterianska vågor (jfr Lennart Schöns Kondriatev-cykel-analys av modern svensk ekonomisk historia). Jag tycker att detta verkar rimligt, i linje med mitt icke-linjaritets-argument ovan. Två, det behövs mer empirisk forskning om och mer omsorgsfull operationalisering av humankapitalets betydelse för tillväxten -- år i skolan räcker inte (Crafts 1995, JEH). Det tredje är att Crafts drar policyslutsatser: den brittiska industriella revolutionen skedde under protektionism vilket betyder att frihandel inte nödvändigtvis behövs för tillväxt.
Sju år efter Crafts översikt för ekonomer återkommer Hans-Joachim Voth i samma ärende och i samma tidskrift, American Economic Reviews Papers and Proceedings-del. Voth börjar sin artikel liknande som Crafts:
"The Industrial Revolution is a topic of renewed interest for growth economists. After the first wave of “new growth” theory that addressed the causes of sustained increases in productivity, more attention has been given to an important additional stylized fact: that rapid growth itself is new in historical terms. A radical discontinuity separates thousands of years of by and large stagnant living standards from the industrial era. Increasingly in the last few years, models have attempted to capture these long-run dynamics to try to explain how the world changed from a state where growth was fleeting and limited to one where it has become permanent and decisive." (s 221)
Men samtidigt som tillväxtekonomer blivit intresserade av denna brytpunkt från stagnation till modern ekonomisk tillväxt, har ekonomisk-historiker, liksom Crafts konstaterar, reviderat synen av den första industriella revolutionen och betonat hurpass gradvis och långsam tillväxten ändå var. Voth sammanfattar i sitt korta paper (6 sidor) de två litteraturerna och lägger fram "stylized facts" och utgångspunkter för vidare forskning.
Galor och Weil (2000), Hansen och Prescott (2002), Lucas (2002) m fl har teoretiserat att långsam ackumulation av humankapital och kunskap leder till en take-off-punkt till slut och sedan en demografisk omvandling som möjliggör snabb BNP per capita-växt. Voth menar dock att det empiriska stödet för denna teori där större befolkning leder till tillväxt är obefintlig -- den industriella revolutionen skedde inte i det mest folkrika landet i Europa eller den mest folkrika delen av världen, t ex. (s 221) Han menar också att ekonomiska incitament för uppfinningar inte var "crucial" -- patentskyddet i England var svagt (s 221). Voth menar att en bättre modell är en med kumulativ växt av kunskap i Europa från 1400-talet och framåt, med "open science" som "duplication of research" och där man inte glömmer tidigare framsteg (Mokyr 2002). Voth förkastar också avkastningar på humankapital som förklaring till den industriella revolutionen; Mitch (1999, "The role of education and skill in the first industrial revolution", i Mokyr red) visar att skill premia stod stilla eller sjönk. Nivån av formell utbildning ökade inte heller mellan 1750 och 1830. (s 222) Voth förkastar också demografiska förklaringar: Frankrike såg tidig nedgång i fertilitet men industrialiserade ganska sent.
Efter denna ganska dissiga (rättvist dissig!) överblick över tillväxtekonomers forskning i frågan går Voth över till ekonomisk-historikernas forskning som han menar lett till 5 nya stylized facts. Den första är att tillväxten i BNP och produktivitet var långsammare 1750-1850 än man tidigare trott.
Voth menar att den mesta tillväxten 1760-1830 absorberades av ökad befolkning. Vidare menar han att tillväxten före den industriella revolutionen inte var så obefintlig som tillväxtekonomerna vill ha det till. Produktivitetstillväxten under 1800-talet var överlag ganska låg även om den var stark i vissa sektorer -- tillväxten följde ett "svampmönster" inte ett "jästmönster". Crafts ser två skiften, inte ett, i tillväxten: först från stagnant malthusianskt läge, sen till ett stabil output per capita kunde förenas med befolkningstillväxt, och sen ett skifte till modern ekonomisk tillväxt.
Hans andra stylized fact är att levnadsstandarden stagnerade; han ser Feinsteins (1998) pessimistiska beräkning av reallöneväxten 1780-1830 som auktoritativ. Engelsmännen blev också kortare under perioden menar han, och med referens till en egen artikel från 2003 (i Cambridge Econ Hist of England) menar han att levnadsstandarden för de breda befolkningslagren inte började öka förrän på 1830-talet.
Dessutom, säger Voths tredje stylized fact, så ökade européernas arbetstid kraftigt under den industriella revolutionen, i tidens "dark satanic mills". Vuxna mäns arbetstid ökade upp mot 3200 timmar per år och även kvinnor och barns arbetstid ökade. Man arbetade inte historiskt lite 1750 men ändå så ökade arbetstiden med 20-35 procent 1750-1850.
Voths fjärde stylized fact är strukturell förändring: jordbrukets andel av ekonomin minskade, t ex så minskade dess andel av sysselsättningen i Storbritannien från 1/2 1750 till 1/4 1850.
Det femte faktumet är snabb befolkningsökning: den brittiska befolkningen dubblades 1750-1830, mest pga ökande fertilitet, men inte i respons till förbättrad levnadsstandard eller ökade reallöner (vilket ju inte inträffade under perioden), i kontrast till vad modellerna säger.
När Voth så går över till implikationerna av den empiriska forskningen börjar han med sarkasm: "The Industrial Revolution in most growth models shares few similarities with the economic events unfolding in England in the 18th century. There is little support for a single, sharp discontinuity involving rapid TFP growth, for increasing human or physical capital accumulation, greater skill premia, or fertility limitation." (s 224) Han menar att ekonomer bör överge single break-modellen och istället modellera tre faser som skisserat ovan och studera hur faserna faktiskt såg ut. Så här skissar han en modell av Englands industriella revolution som betonar marknadsstorlek:
Galor och Weil (2000), Hansen och Prescott (2002), Lucas (2002) m fl har teoretiserat att långsam ackumulation av humankapital och kunskap leder till en take-off-punkt till slut och sedan en demografisk omvandling som möjliggör snabb BNP per capita-växt. Voth menar dock att det empiriska stödet för denna teori där större befolkning leder till tillväxt är obefintlig -- den industriella revolutionen skedde inte i det mest folkrika landet i Europa eller den mest folkrika delen av världen, t ex. (s 221) Han menar också att ekonomiska incitament för uppfinningar inte var "crucial" -- patentskyddet i England var svagt (s 221). Voth menar att en bättre modell är en med kumulativ växt av kunskap i Europa från 1400-talet och framåt, med "open science" som "duplication of research" och där man inte glömmer tidigare framsteg (Mokyr 2002). Voth förkastar också avkastningar på humankapital som förklaring till den industriella revolutionen; Mitch (1999, "The role of education and skill in the first industrial revolution", i Mokyr red) visar att skill premia stod stilla eller sjönk. Nivån av formell utbildning ökade inte heller mellan 1750 och 1830. (s 222) Voth förkastar också demografiska förklaringar: Frankrike såg tidig nedgång i fertilitet men industrialiserade ganska sent.
Efter denna ganska dissiga (rättvist dissig!) överblick över tillväxtekonomers forskning i frågan går Voth över till ekonomisk-historikernas forskning som han menar lett till 5 nya stylized facts. Den första är att tillväxten i BNP och produktivitet var långsammare 1750-1850 än man tidigare trott.
Voth menar att den mesta tillväxten 1760-1830 absorberades av ökad befolkning. Vidare menar han att tillväxten före den industriella revolutionen inte var så obefintlig som tillväxtekonomerna vill ha det till. Produktivitetstillväxten under 1800-talet var överlag ganska låg även om den var stark i vissa sektorer -- tillväxten följde ett "svampmönster" inte ett "jästmönster". Crafts ser två skiften, inte ett, i tillväxten: först från stagnant malthusianskt läge, sen till ett stabil output per capita kunde förenas med befolkningstillväxt, och sen ett skifte till modern ekonomisk tillväxt.
Hans andra stylized fact är att levnadsstandarden stagnerade; han ser Feinsteins (1998) pessimistiska beräkning av reallöneväxten 1780-1830 som auktoritativ. Engelsmännen blev också kortare under perioden menar han, och med referens till en egen artikel från 2003 (i Cambridge Econ Hist of England) menar han att levnadsstandarden för de breda befolkningslagren inte började öka förrän på 1830-talet.
Dessutom, säger Voths tredje stylized fact, så ökade européernas arbetstid kraftigt under den industriella revolutionen, i tidens "dark satanic mills". Vuxna mäns arbetstid ökade upp mot 3200 timmar per år och även kvinnor och barns arbetstid ökade. Man arbetade inte historiskt lite 1750 men ändå så ökade arbetstiden med 20-35 procent 1750-1850.
Voths fjärde stylized fact är strukturell förändring: jordbrukets andel av ekonomin minskade, t ex så minskade dess andel av sysselsättningen i Storbritannien från 1/2 1750 till 1/4 1850.
Det femte faktumet är snabb befolkningsökning: den brittiska befolkningen dubblades 1750-1830, mest pga ökande fertilitet, men inte i respons till förbättrad levnadsstandard eller ökade reallöner (vilket ju inte inträffade under perioden), i kontrast till vad modellerna säger.
När Voth så går över till implikationerna av den empiriska forskningen börjar han med sarkasm: "The Industrial Revolution in most growth models shares few similarities with the economic events unfolding in England in the 18th century. There is little support for a single, sharp discontinuity involving rapid TFP growth, for increasing human or physical capital accumulation, greater skill premia, or fertility limitation." (s 224) Han menar att ekonomer bör överge single break-modellen och istället modellera tre faser som skisserat ovan och studera hur faserna faktiskt såg ut. Så här skissar han en modell av Englands industriella revolution som betonar marknadsstorlek:
"Longer hours and a considerably larger economy due to population growth should have augmented demand. One further attraction of models based on market size is their cross-sectional implications. If a minimum amount of effective demand for goods with high income elasticities and greater potential for technological improvement is crucial, it becomes easier to rationalize why England was “first.” More populous than the equally wealthy Dutch, and much richer than the more populous France, by 1750 England probably did have the greatest market size for those goods whose production subsequently became more efficient. Higher working hours per person would have raised market size disproportionately if income elasticities were high, as household budget surveys analyzed by Sara Horrell (1996) strongly suggest they were." (s 224)
Hans andra förslag är att på nytt modellera relationen mellan teknologi och demografi:
"Instead of requiring an ever-rising skill level in the workforce, the Industrial Revolution appears to have been quite compatible with the use of relatively unskilled labor. The balance of the evidence, summarized by Daron Acemoglu (2002), suggests that technological change during the 19th century was more skill-replacing than skill-using. If the nature of technological change initially reduced the direct and indirect cost of rearing children (by turning them into a source of revenue for the family, and thereby also lowering the need to supervise them), it becomes much less difficult to square broadly stagnant real wages with rising fertility." (s 225)
Referenser
Nicholas F.R. Crafts (1996) "The first industrial revolution: A guided tour for growth economists", AEA Papers and Proceedings, May 1996.
Hans-Joachim Voth (2003) "Living Standards During the Industrial Revolution:
An Economist’s Guide", AEA Papers and Proceedings.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar